Oj vad man känner att man inte räcker till ibland, hej och hå vad man önskar att man kunde slita sig själv i minst tio bitar ibland så att man kunde slippa bli både stressad, ofokuserad och tappa bort saker. Lärare blir väl senila i förtid, åtminstone känner jag så när jag flera gånger lagt bort papper/ böcker och inte kommit ihåg vart jag lagt dem och blandar ihop namn ibland (kommer från en med riktigt bra namn-minne).
Men bakning, träning, liten stund vid symaskinen och rofylld strykning och huset fullt med folk får vem som helst på banan igen :)
